Jenka

Jag får ibland höra att mitt morgonhumör är uruselt. Jag vet det själv. Det skumma är att det är bara D, mamma och ev. mina kusiner som märkt av det.
Däremot är jag seg på morgonen, oavsett vem som är i närheten. I fjällen förra veckan var inget undantag:

Gick upp ur sängen, halvdöd efter (som alltid) för lite sömn. Skulle äta frukost och sen åka till backen. Mamma har kokat ägg och dukat fram bröd och pålägg, så det enda jag behövde göra var att koka kaffe.
Jag: Var är kaffepulvret?
Mamma: I skåpet (pekar)
Jag: Okej, finns det kaffefilter någonstans?
Mamma: Nej, det är alldeles för modernt för oss.
Efter den kommentaren tittar jag på kaffebryggaren, på tratten, på mamma och i skåpet. Till slut skrattade mamma så hon höll på att ramla av stolen och fick förklara att hon bara skämtade.
Ja, jag är trög på morgonen. Men jag tänkte att det kanske var en specialbyggd tratt. Vem vet?

Nu ska jag fixa en macka, packa och gå och lägga mig. Jag kommer vara minst lika trögtänkt imorgon bitti.
Gonatt