Fullt ös- medvetslös?
Om jag tänker tillbaka på de senaste månaderna så har jag inte bara gjort lika mycket som vanligt, utan faktiskt ännu mer, bortsett från de första veckorna efter beskedet.
På något sätt går det. Jag vet inte hur, jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Men så plötsligt börjar man tänka. Och minns. Och sörjer. Att hoppet om att allt någon gång ska ordna sig, inte finns kvar.
Förstår vad du menar.. folk säger ju att allt som sker kommer ifatt än om man inte bearbetar. Jag har jävligt mycket som tydligen ska komma ikapp mig :) kommer väll falla platt den dagen! hahaha.
Dock är det bra att stanna upp och reflektera över situationen som du har gjort.
Jag tror jah förstår hur du menar, mormor gick bort för några månader sen och jag har inte tagit de lugnt en sekund. Har legat i hela tiden och nästan bara skapat mig en massa problem för att inte behöva tänka så mycket...
Alla bearbetar vi på olika sätt. Och det kommer ju i kapp dig och då kan du antingen ta i det då eller göra som du gör nu, stanna upp lite mitt i allt och fundera o reflektera.
Tack för kommentaren inne hos mig också, att du vågade dela med dig så pass- det tackar jag för!:.)
Usch, har varit med om samma sak när min farmor dog. Jag grät på begravningen och två år efter när det verkligen gick upp för mig att hon är borta.
Oj, det var så många. Vi såg Rogue assassin, Cloverfield och någon mer har jag för mig på lördagen iaf.