Jenka

Klockan var närmre fem innan jag kunde somna inatt, vilket innebär mindre än tre timmars sömn (har varit vaken ett tag...). På dagarna är man ju alltsom oftast sysselsatt med i alla fall någonting, men när det är dags att lägga sig och sova kommer tankarna ikapp. Efter att ha tränat brukar jag vara så trött så jag somnar tidigt och inte hinner tänka, men inte inatt... Först kommer tankarna, sen ångest. Jag förstår inte varför det är så här? Förstår inte varför jag får sån ångest för?
Varför får man egentligen ångest, rent fysiologiskt?

Dags att ta tag i sig själv kanske, men jag har ingen aning om hur. Senaste dryga veckan tycker jag att jag har mått förvånandsvärt bra, kanske var det som kom ikapp nu?
Tidigare har jag kunnat dölja alla känslor, verka glad utåt och vädra alla tankar med några få, nära personer. Nu vet jag knappt hur jag ska formulera mig i ord och jag tror inte alls jag är lika glad utåt.
Jag vill ta på mig ett leende, gå ut och vara konstant glad och få det att smitta av sig på hur jag egentligen mår också. Få saker gjorda lika effektivt som jag är van vid, ta tag i det jag är missnöjd med och försöka inse att inget kommer ändra sig om jag inte gör något åt det. Problemet är att det är för mycket som jag inte kan göra något åt.

Ganska utlämnande inlägg, måste skriva av mig lite...